Från 1860 – talet – en småstad

Det tidiga 1860-talet var en tid för reformer, för Vadstena så väl som för rikets övriga städer.

Liberala strömningar i rikspolitiken resulterade i ett första steg mot ett kommunalt självstyre genom 1862 års kommunallagar. Vid ungefär samma tid beslutades också om näringsfrihet och städernas föråldrade skråstruktur fick lämna plats för en ny syn på handel och tillverkning. I Vadstena rådde optimism, möjligheten fanns att ta igen vad som förlorats av fornstor glans. Göta Kanal var invigd och en ny hamn stod klar att ta emot den ökande båttrafiken på Vättern. En smalspårig anslutning till den östra stambanan började byggas och staden var länkad till rikets växande telegrafnät. Många av förhoppningarna kom dock på skam och i Vadstena närmade man sig 1900-talet med en del bittra erfarenheter i bagaget. Förväntningarna på hamnens och kanalens möjligheter visade sig kraftigt överdrivna och järnvägsanslutningen blev betydligt dyrare än beräknat. Dessutom ledde ett vidlyftigt sockerbruksprojekt till konkurs för en av stadens banker och skapade en allmän förtroendekris för stadens ledning. Vadstena har dock överlevt 1900-talet, inte i egenskap av en av rikets viktigaste städer utan i andra roller. Under en lång period var man sjukhusstaden, med Birgittas sjukhus i fokus. I takt med att sjukhusets betydelse minskat har stadens betydelse som kultur- och turiststad ökat, de senaste åren har även den slumrande identiteten som pilgrimsstad väckts till liv.