Förutsättningar och förhistoria

Den trakt där staden Vadstena är belägen har bebotts av människor under mycket lång tid. De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet är omkring 8 500 år gamla.

Närheten till sjöar som Vättern och Tåkern, liksom den bördiga åkerjorden, har varit viktiga orsaker till att människor uppehållit sig i nejden. Just där Vadstena ligger, bjuder naturen även på en skyddad vik mellan näsen Nässja och Tycklinge. I detta rika område skapades vid 1200-talets mitt ett kungligt gods, Vadstena gård, av Birger Jarl och hans son, kung Valdemar. Godset bildades av förvärvad jord. Omkring hundra år senare donerades gården i syfte att skapa en klosteranläggning. Den inrättades utifrån S:ta Birgittas anvisningar från ca 1370 och framåt. Runt klosterbygget utbredde sig en servicestad. Birgitta Birgersdotters kvarlevor fördes till Vadstena kort efter hennes död 1373. Då hon 1391 helgonförklarades innebar detta snart en ofantlig tillströmning av pilgrimer, något som ökade behovet av övernattningsplatser, matställen, handelsmän och hantverkare. Birgittas betydelse framstår klarare om man betänker att hon är det enda skandinaviska helgon som erkänts av Vatikanen. Hon går alltså inte att jämföra med de många lokala helgon som lever i vår kulturhistoria, t ex: S:ta Elin, S:t Erik eller S:t Eskil. Mindre än tio år efter helgonförklaringen, år 1400, fick Vadstena stadsrättigheter av drottning Margareta. Staden Vadstena växte fram på ett ovanligt sätt. Då de flesta svenska städerna förefaller ha bildats runt gamla handelsplatser eller administrativa centra, har Vadstena i stället vuxit fram runt ett kloster.